♥ Dag 1 – Presentera mig själv.
Första delen i utmaningen är att presentera sig själv.
Född och uppvuxen i Halmstad är jag, så jag är väl vad man kan kalla inföding. Mina föräldrar har varit ihop i 30 år, så man kan väl säga att det var en stabil uppväxt i radhuset på Frennarp. Förutom mig avlades det fram två bastader till, jag kallar dom syskon. Som det mellanbarn jag är så är jag den lite tillbakadragna och snälla.
Som liten drog vår kära faster med mig och syrran till den lokala travbanan, nu skulle ungarna umgås med hästar. Och på den vägen är det, man blev ponnytravkusk. Tjatade till mig min första ponnytravare av mamma och pappa, som var motvilliga, men då grät jag lite mer. Så tillslut stod mitt namn på ägarbeviset. En liten mörkbrun kille som heter (ja, han finns fortfarande) Stix. Tävlade tills jag var 20, sedan fick det räcka och min lady fick bebisar.
När jag var 6 år, kunde min kära klasskompis Alexander läsa, vilket störde mig otroligt mycket. Så jag lärde mig läsa i racerfart för att vara lika grym. Jag har alltid hatat att plugga, men gled igenom grundskolan med ganska okej betyg ändå.
Tiden som arbetslös var hemsk mot mig. Jag sov, åt knappt och kollade bara på tv. Så att jobba som hästskötare var nästan en befrielse, men bara ett tag. Nu har jag lämnat även det livet bakom mig och har endast mina fyra Gotlandsruss hemma hos mor och far.
Numera bor jag i stan med min underbara kille Johan som nog är världens mest underbara kille. Alla säger så, men ingen är lika förstående som han!
Trodde ni att jag skulle glömma det viktigaste? Verkligen inte!
För 3,5 år sedan gjorde jag mitt livs köp, han blev dyrare än väntat men jag tror att det var ödet!
Han heter Bamse, och är en snart 4årig blandraskille. Han bor numera hemma hos mina föräldrar, men jag hälsar på honom några gånger i veckan, och han blir alltid lika glad. Han sprider så mycket glädje runt sig varje dag, och jag vet att han har ett sjukt bra liv därute i skogen.
Att jag, som pälsdjursallergiker, tål honom, måste vara ödet!
♥M
Född och uppvuxen i Halmstad är jag, så jag är väl vad man kan kalla inföding. Mina föräldrar har varit ihop i 30 år, så man kan väl säga att det var en stabil uppväxt i radhuset på Frennarp. Förutom mig avlades det fram två bastader till, jag kallar dom syskon. Som det mellanbarn jag är så är jag den lite tillbakadragna och snälla.
Som liten drog vår kära faster med mig och syrran till den lokala travbanan, nu skulle ungarna umgås med hästar. Och på den vägen är det, man blev ponnytravkusk. Tjatade till mig min första ponnytravare av mamma och pappa, som var motvilliga, men då grät jag lite mer. Så tillslut stod mitt namn på ägarbeviset. En liten mörkbrun kille som heter (ja, han finns fortfarande) Stix. Tävlade tills jag var 20, sedan fick det räcka och min lady fick bebisar.
När jag var 6 år, kunde min kära klasskompis Alexander läsa, vilket störde mig otroligt mycket. Så jag lärde mig läsa i racerfart för att vara lika grym. Jag har alltid hatat att plugga, men gled igenom grundskolan med ganska okej betyg ändå.
Tiden som arbetslös var hemsk mot mig. Jag sov, åt knappt och kollade bara på tv. Så att jobba som hästskötare var nästan en befrielse, men bara ett tag. Nu har jag lämnat även det livet bakom mig och har endast mina fyra Gotlandsruss hemma hos mor och far.
Numera bor jag i stan med min underbara kille Johan som nog är världens mest underbara kille. Alla säger så, men ingen är lika förstående som han!
Trodde ni att jag skulle glömma det viktigaste? Verkligen inte!
För 3,5 år sedan gjorde jag mitt livs köp, han blev dyrare än väntat men jag tror att det var ödet!
Han heter Bamse, och är en snart 4årig blandraskille. Han bor numera hemma hos mina föräldrar, men jag hälsar på honom några gånger i veckan, och han blir alltid lika glad. Han sprider så mycket glädje runt sig varje dag, och jag vet att han har ett sjukt bra liv därute i skogen.
Att jag, som pälsdjursallergiker, tål honom, måste vara ödet!
♥M
Kommentarer
Trackback
